Mot toppen!
När vi nästan var framme bröts tyvärr tystnaden av 4 skotrar och 2 barnfamiljer med vilda barn uppenbarade sig. Inte precis vad vi önskat oss. Detta ledde till att vi nöjde oss med att knycka ved från toppstugan och begav oss ner en bit för berget för att finna en egen fikaplats. På ett solupplyst kalhygge tittade vi vår grop och efter lite grävande hade vi fått det riktigt hemtrevligt. Strax flammade även en mysig brasa. Det blev korvgrillning, pirogbakning och d-vitaminsaktiverande (ja mamma, jag aktar mig för solen, lite iaf). Solen värmde faktiskt!
Att bryta ny mark, med vår grop i sikte!
Eld på snö, det funkar!
När magarna var fulla, veden uppbrunnen och kylan började göra sig till känna hos vissa., då bröt vi upp för att utforska tornet. David vad dock först tvungen att kolla snödjupet!
Djup snö (han står raklång och nådde inte botten)
Tavelsjön långt bort i fjärran.
Kulning från tornets topp
David är trött när vi återvänt till bilen.
Slut på en skön dag i solen och snön.







"Kulning på Selsknösen". Svårt för en sydlänning att förstå språket, men hur som helst ser det ju fantastiskt ut.
SvaraRaderaDärför jag länkande ordet kulning i texten ill wikipedia, så man kan läsa vad det är....
SvaraRaderaUr wikipedia:
Kulning är en numera en vedertagen rikssvensk beteckning på den skandinaviska sångform som funktionellt användes för att locka på kor vid fäbodar och som karakteriseras av en kraftig tonansats och vibratofri ton i extremt högt register.