måndag 15 mars 2010

Eld, rök, korv och kulning på Selsknösen

Idag var det söndag och jag, Maria, Carolina och David gav oss ut på en liten utflykt. Målet var Selsknösen, ett berg strax norr om Tavelsjö. På toppen av detta lär byalaget byggt ett mäktigt utsiktstorn och det hade de. Som tur var hade folk åkt skoter till platsen. För att ta sig fram i terrängen när snön är 1,5 m djup, ja det är omöjligt (om man inte kan åka skidor dvs). I underbar vårsol knatade vi upp till toppen.
Mot toppen!

När vi nästan var framme bröts tyvärr tystnaden av 4 skotrar och 2 barnfamiljer med vilda barn uppenbarade sig. Inte precis vad vi önskat oss. Detta ledde till att vi nöjde oss med att knycka ved från toppstugan och begav oss ner en bit för berget för att finna en egen fikaplats. På ett solupplyst kalhygge tittade vi vår grop och efter lite grävande hade vi fått det riktigt hemtrevligt. Strax flammade även en mysig brasa. Det blev korvgrillning, pirogbakning och d-vitaminsaktiverande (ja mamma, jag aktar mig för solen, lite iaf). Solen värmde faktiskt!
Att bryta ny mark, med vår grop i sikte!

Eld på snö, det funkar!

När magarna var fulla, veden uppbrunnen och kylan började göra sig till känna hos vissa., då bröt vi upp för att utforska tornet. David vad dock först tvungen att kolla snödjupet!
 
Djup snö (han står raklång och nådde inte botten)

Som tur var hade barnen åkt hem när vi kom upp till tornet. Det var ett mäktigt torn. Uppåt 15 m högt och rejält byggt. Vi besteg det och väl uppe blev det kurs i kulning. Carolina var en hejare på det! Fräckt och kul! Var nog länge sen det skallade över dessa nejder.
 Tavelsjön långt bort i fjärran.

Kulning från tornets topp
David är trött när vi återvänt till bilen.

Slut på en skön dag i solen och snön.

2 kommentarer:

  1. "Kulning på Selsknösen". Svårt för en sydlänning att förstå språket, men hur som helst ser det ju fantastiskt ut.

    SvaraRadera
  2. Därför jag länkande ordet kulning i texten ill wikipedia, så man kan läsa vad det är....

    Ur wikipedia:
    Kulning är en numera en vedertagen rikssvensk beteckning på den skandinaviska sångform som funktionellt användes för att locka på kor vid fäbodar och som karakteriseras av en kraftig tonansats och vibratofri ton i extremt högt register.

    SvaraRadera